Guldfeber II

Så har en mini-bomb briserat och stökat till det för alla bloggare med guldfeber. (Ett ämne jag skrivit om tidigare) Det har visat sig att en ofta refererad websajt har drivits som ett  led i ett bedrägeri. Sajten utger sig för att vara informationsplats åt organisationen "National Inflation Association", även den konstruerad som en del av bedrägeriet. (jag länkar inte till denna bluffsida)

"NIA",- "National Inflation Association", har propagerat för köp av guld och köp av aktier i företag i guldbranchen och har försett mängder med bloggare med amunition i form av argumentation och presentationsmaterial. Aningslöst har skribenter inte bara köpt all information utan även sålt på sina läsare den.
Spaltmeter har skrivits med denna bluffsajts information som bas.

När nu bluff-guld-bomben briserat kan anhängarna inte heller erkänna sina misstag utan hävdar att även om organisationen, personerna bakom samt websajten var ett rent bedrägeri så var (och är)  informationen som där presenterats helt korrekt och höjd bortom rimligt tvivel.  Detta trots att det är kända bedragare som ligger bakom den.

Att känna sig bortgjord efter att ha gjort ett misstag och känna sig korkad när man gått på en bluff är ett mänskligt drag, det erkänner jag. Alla kan bli lurade av en skicklig bluff då och då, bedragare är ett förslaget släkte. Ingen skam över den bedragne här.

Men; att efter bluffen avslöjats fortsätta att låtsas som man inte begått ett fel utan fortsätta sälja på sina läsare "NIA"s information, det är rent ut sagt förkastligt och bedrägligt.  Här ska man defenitivt ta sitt ansvar och göra avbön, för sin egen och sina medmänniskors skull, bluffen skall icke hållas rullande.

Mitt hem, min borg

Många diskuterar boendet som en form av sparande eller till och med jämför det med ett form av sparande. Bloggen Cornucopia? har gjort en intressant jämförelse, ingen liknelse i övrigt. Att köpa ett boende är oftast en av de absolut största inköp man gör som privatperson. Om man sedan ser det som ett rent köp eller investering spelar så långt ingen roll för det faktum att man också får någonstans att bo.

Boendets fysiska aspekter bortsett finns det en stor grupp som ser sitt boende som först och främst en investering, man tar helt enkelt för givet att man också bor i investeringen. (i detta resonmang bortser jag från köp av boende för uthyrning).


Ska man då amortera eller vänta ut inflationen och dess urholkande kraft på bolånet? Eller rent av istället spara/pensionsspara istället? Det är beslut kopplade till en ekonomisk investering mer än att sitta tryggt i sitt boende. En bostadsrätt kan du alltid bli utkastad ifrån, beroende på om du missköter dina åtagande gentemot föreningen, som strikt talat är den som äger din lägenhet. Men det jag främst ska fokusera på här är ett faktum som många inte tänker på och som är sorgligt undanskymt i debatten, och det är frågan om hur säkert du sitter i ditt boende?

Blir du utmätt för dina skulder, går du i personlig konkurs, eller banken bara vill kräva in sina huslån snabbt och på en gång, vilket många drabbades av under 90-talets bankkris (Sparbanken/Swedbank, den trygga banken, var en av de största syndarna), sitter du inte längre så säkert i ditt boende.Så länge det är belånat det vill säga. Banken som har lånat dig pengar till boendet har då också en pant i huset, och den panten kan banken alltid kräva ut. Kan du inte betala hela lånet, motsvarande panten, på en gång kan banken direkt få huset tvångsauktionerat. De undantag som finns i Utsökningsbalken för att skydda ditt boende skyddar då absolut ingenting.

Har du däremot amorterat och har ett helt obelånat hus kan du inte kastas ut, lagen skyddar ditt boende. Vilket den inte gör för till exempel obelånade bostadsrätter (om de är värde mer än 50 000 kr). Du kan helt enkelt inte bli vräkt från, få ditt hus tvångsförsålt eller bli utkastad. Inte ens om du blir utmätt för i övrigt gigantiska skulder som inte är kopplade till huset. Och det oavsett om du bor i sommartorp eller lyxkåk på gräddhyllan.

Att det sedan kan vara svårt att betala av hela huslånet är en annan femma, men det går, och med tiden på din sida är det absolut ingen omöjlighet. För inte så länge sedan var en 30 årig amorteringsperiod det standard, innan de amorteringsfria lånen dök upp. Med lite långsiktighet sitter du i bästa fall tryggt i obelånat hus när du är pensionär.

För att sammanfatta, ett obelånat hus sitter du säkert i. Ingen bank eller långivare kan köra dig på porten.
Mitt hem, min borg.