För många ägg i korgen?

Inom fondvärlden har visat sig att det finns små möjligheter att dra nytta av så kallade synergieffekter när det gäller förvaltning. Financial Times skriver för några nummer sedan om fenomenet som blivit tydligt efter en akademisk forskningsstudie. Det har visat sig att det inte är mer effektivt att driva många fonder med olika inriktningar och försöka utnyttja sin personal brett. Att det misslyckas beror på att kompetensen ofta är specialiserad och smal, det går alltså inte att flytta runt eller bredda utnyttjandet av personalen som resurs mer än inom en smal sektor

Att bredda fondutbudet inom företaget innebär alltså antingen att man få ta in mer personal eller att befintlig personal får arbeta bredare och då förmodligen generera ett sämre resultat om man får tro undersökningen rätt.

Alltså är min slutsats: välj fonder som över tid presterat bra och fondbolag som har fokus på de fonder de förvaltar, sett utifrån bredd och förvaltat kapital.

Se till att fondbolaget har ett tillräckligt stor andel förvaltat kapital sett till hur många olika fonder de sköter. Varför? Jo, visserligen ökar handelskostnaderna i form av courtage när större volymer handlas, men samtidigt sprids personalkostnaden ut över en större andel sparare/kapital. Det behövs inte mer personal för att handla större volymer. Och analyserna ska ändå göras, även om man handlar mindre volymer.

Hur ser det då ut bland PPM fondbolagen?

• Skagen fonder, som ligger på tio-i topp av fondbolagen gällande storlek, har 5 fonder i PPM-systemet (samma antal som finns tillgängligt via te.x Avanza) Enligt årsrapporten för 2011 har de lite under 100 miljarder kronor under förvaltning.
• Carnegie fonder, inte på tio-i-topplistan, har 26 fonder i PPM-systemet, men anger själva 19 fonder i  årsredovisningen för 2011. Där anger Carnegie att de den siste december 2011 hade cirka 25 miljarder kronor under förvaltning. 

Skagen förvaltar alltså ett kapital som är fyra gånger större än Carnegie, men fördelat på 5 och inte 19 fonder. Det borde ge Skagen en större möjlighet till fokus och att effektivt arbeta med kapitalet och sin personal. Det kan man också se på Skagens resultat som generellt sett är bra.

Fattigpensionären? Nordea Generationsfonder

Efter att ha kikat runt på pensionsmyndighetens hemsida slår det mig hur särdeles dålig idé det är att investera i generationsfonder, i alla fall de i Nordeas regi. Tanken är att man ska kunna investera sina pengar i fonden och sen själv inte aktivt behöva vikta om innehaven i fonderna med hänsyn på tilltänkt pensionsår. Det ska fonden göra åt dig för att på så vis minska risken för dig. Ju närmare pension som du kommer, desto större andel 'trygga' komponenter i form av räntebärande delar ska ingå i fonden. En bra idé för den som inte hinner/kan/vill följa upp löpande?

Ja, idén i sig är är bra, tyvärr är genomförandet USELT! Den enda av Nordeas 10, tio, t-i-o,generationsfonder som inte gått minus de senaste fem åren är "Nordea Generationsfond 1938-44".

ALLA övriga av Nordeas generationsfonder har i snitt de senaste 5 åren gått minus.

Ja, i generationsfond 1938-44 har det visserligen inte gått minus, men tanken var ju att skapa en bra avkastning och minska risken inför pensionen.De äldsta ibland de tilltänkta spararna i denna fond är idag 72 år gamla, om pensionsåldern var 65 för dessa skulle de alltså ha gått i pension för runt 7 år sedan. I god tid innan det borde alltså fonderna har skiftat över till närmare 100% räntebärande (och i teorin trygga) instrument snarare än aktier. Vilket man, enligt egen uppgift också inledde år 2001. Vilken avkastning har man då lyckats skapa i snitt på fem år? Jo, 3%. Alltså en procentsats som, cirka, motsvarar inflationen. Pengarna har visserligen inte krympt, men absolut inte växt i form av köpkraft.

Hur har då en bra räntefond gått under de senaste 5 åren, då generationsfonden för födda 1938-44 i snitt gått plus 3% ? Jo AMF räntefond lång har under samma period gått plus 7%. 4% mer per år ger en väldigt bra utväxling. 100 kr investerade för fem år sedan i de bägge fonderna har du med AMF räntefond lång fått 142 kr, och med Nordea Generationsfond 1938-44 fått 116 kr. En rejäl skillnad.
Räknar man med att Nordea har en fondavgift som är nästan dubbelt så hög som AMF, 0,21% hos Nordea kontra 0,11% hos AMF, blir skillnade: Nordea 115 kr, AMF 141 kr.

Men det är inte hela sanningen, Nordeas fond innehåller ett stort innehav av en annan av Nordeas fonder: Nordea World Fund.  9,9 % av Nordeas Generationsfond 1938-44 är alltså investerade i en annan av Nordeas fonder. På så sätt får Nordea in ännu mer pengar i förvaltningsavgifter.

Hur har det gått för Nordea World Fund, som Nordeas förvaltare av den trygga generationsfonden för födda 1938-1944 tycker är så bra? Jo, på 5 år har den gått minus 3.86%. Den är inte heller med i PPM systemet och har därför inte en rabatterad fondavgift. Avgiften är 1.60 %, per år. Har Nordeas förvaltare tagit in denna fond-i-fonden för att den är så särdeles bra? Nej, det finns betydligt, betydligt, bättre globalfonder. Orsaken (slumpen?) till att denna fond valts ut av alla globalfonder kan man ju undra över.Men det har definitivt gett en bra inkomst för Nordea då man till skillnad från PPM fonderna, där man måste ge bra rabatt på förvaltningsavgifterna, har en full förvaltningsavgift att plocka ut.  
På så vis kan Nordea få in en fot i PPM systemet men ändå få ut en riktigt bra förvaltningsavgift.

Nordeas 0,21% i avgift är alltså inte hela sanningen då även en avgift betalas till fond-i-fonden, även om detta inte syns direkt. I slutresultatet för fondens avkastning syns det dock, ett magert resultat på investerade pengar.

Slutsats; Sy själva ihop en bra mix av räntefonder. Billigare och bättre kan du säkert klara. Nordea klarar det i alla fall inte åt dig. 

PPM - Pensionsmyndigheten

PPM, numera Pensionsmyndigheten,har ett tråkigt namn men här finns bra och viktig information om fonder och dess förvaltare. Här finns mycket som inte bara är av betydelse för din framtida pension, utan även kan ge vägledning till övriga investeringar. Jag går här igenom lite olika tips om hur du kan använda PPM-systemet;

Påslag; Här kan du få en ide om vilka påslag varje fondfirma gör på de avgifter som de tar ut av vanliga fondsparare. Avgifterna i PPM-systemet är rabatterade jämfört med om du köper samma fonder utanför PPM-systemet. Ofta skiljer det 50-100% eller mer, och tro mig, fondbolagen idkar inte välgörenhet utan tjänar fortfarande bra med pengar. Här är ett exempel:

• Swedbank Robur Nordenfond, fondavgift inom PPM;  0.3 %     (länk)
• Swedbank Robur Nordenfond, fondavgift utom PPM;  1,40%    (länk)

Ratings och förvaltare; Du kan se ratings för fonder, men även för de förvaltare som har hand om fonderna vilket nog är ännu viktigare. En bra förvaltare kan 'make-or-brake' en fond, men förvaltaren måste naturligtvis även ingå i en bra företagsstruktur. Förutom ratings finns även information om hur lång erfarenhet förvaltaren har.

Jämförelser; på pensionsmyndighetens hemsida kan du enkelt jämföra olika fonder med varandra och mot olika index. Då det är en myndighet som har hand om det tycker jag att det är enklare att jämföra och att de index som finns att välja på ger en mer rättvisande bild än när de enskilda fondbolagen själva jämför.
Tidigare har det till exempel varit vanligt att fondbolag jämför sin fond utifrån gynnsamma startdatum och mot jämförelseindex som gynnar fonden, till exempel mot ett index som inte inkluderar eventuella utdelningar, något som fonden naturligtvis räknar med.

Pensionsmyndighetens hemsida kan vara lite tråkig, men det är ett mycket bra verktyg.  Jag saknar dock möjligheten att inom PPM-systemet köpa enskilda aktier, råvaror, obligationer osv. Som det är nu är man hänvisad till fonder och med det årliga avgifter (undantag finns dock som ex fonden Avanza Zero). Man är även hänvisad till någon annans val av investeringar.

Planerar man framåt ska man absolut sätta sig in i hur det fungerar och försöka göra aktiva val, det ger rent generellt bättre avkastning än att välja fonder en gång och sedan aldrig följa upp. Det är upp till dig själv att säkra din framtid.
 

Stäm i bäcken

Vi har ännu ett pensionssystem i Sverige som fungerar någorlunda. Oavsett om man tror att det är något som kommer att fortsätta fungera eller inte är det en bra ide att titta till sina pensionsalternativ då och då. Jag själv är mer av en pessimist, jag tror inte att det i framtiden kommer att erbjudas den typen av mycket förmånliga statliga pensioner som finns idag. Det blir helt enkelt för dyrt att finansiera . Varför? Flera olika orsaker samverkar. Här ska man också veta att den statliga pensionen inte finns avsatt någonstans utan de pengar som betalas in till staten, från de som arbetar, i princip direkt betalas ut i form av pensioner.

Min bedömning är att den åldrande befolkningen som ska försörjas av den yngre arbetande proportionerligt kommer att vara större i framtiden, samtidigt som färre andel av de i arbetsför ålder kommer att ha ett arbete.

Andra problem är att andelen som har ett jobb och inte behöver försörjas av staten kommer att minska. Större andel arbeten kommer att ha flyttat utomlands, främst då arbeten som inte kräver specialisering eller kvalificering. Det kommer slå mot grupper som redan idag har svårt att få jobb eller som idag arbetar med okvalificerade arbeten alternativt arbeten med viss grad av kvalificering men där det blir billigare att lära upp någon i ett lågkostnadsland.

För att inte tala om de som är arbetsföra men som redan idag är beroende av statliga bidrag i olika former för sin försörjning på lång sikt. Personer som ofta aldrig haft ett arbete och kanske aldrig kommer få ett (ofta beroende på att de inte har kvalifikationer eller specialisering) Denna grupp kommer i ett samhälle med ökade krav få det svårare och de kommer också att bli en kostnad som staten måste sprida på de som har jobb och betalar skatt.

Lösningar?

Det går visserligen att till viss del motverka problemen med andelen arbetande kontra andelen pensionärer genom höjd pensionsålder, frågan är hur hög denna ålder kommer bli och om man själv är intresserad av att arbeta mycket längre än till 65.

När det kommer till problemen med att fler ställs utanför arbetsmarknaden, eller inte ens till att börja med kommer in, blir det svårare. Ska vi skapa en låglönesektor och med det acceptera allt vad det för med sig? (läs; trasproletariat)

Det är svårt att sia om lösningar, men mitt råd är att redan nu börja förbereda dig på den framtid som kommer. Slår mina farhågor inte in så kan du njuta av att ha ditt på det torra och finna lugnet i det faktum att du har goda marginaler.

Jag tänker framöver skriva om vad jag anser bra steg för att se om sitt hus (bildligt talat) långsiktigt (ingen annan kommer att göra det åt dig). Bland annat kommer jag skriva om utbildning, boende, pensioner och andra investeringar (monetära och kunskapsbaserade). Har du förslag på ämnen är du välkommen att droppa en kommentar så ska jag försöka att behandla även det.

Burn-rate

Burn-rate, hastigheten man bränner sina pengar, eller den nivå man lägger sina utgifter anpassas oftast efter inkomsten. Med större inkomster följer idag oftast större lån snarare än större buffert på banken. En ökad inkomst för hushållen äts oftast upp av snabbt ökande levnadsstandard. Här är boendet det som oftast knaprar på inkomstkakan. Högre inkomst följs av större boende och/eller bättre läge. Allt lånefinansierat naturligtvis.

Det vettiga hade varit att efter en löneökning ligga kvar på den invanda konsumtionsnivån från tidigare och investera,amortera eller på annat sätt spara undandet nya överskottet.Med en ränta-på-ränta effekt hade man snart haft en fin slant undanstoppad för att köpa det nya boendet, eller i alla fall gå in med låga lån.

Istället är det vanliga det motsatta, man låter ränta-på-ränta-effekten jobba mot, snarare än med, sig själv. Ivrigt assisterad av banken. Banken som länge setts som något nästan statligt, en trygg partner att lita på och luta sig mot. Opartiskt delande ut goda råd för ditt bästa. Vi tittar på ett exempel hur det kan se ut.

Ett hus i storstadsregion i sydvästsverige.6,3 miljoner. Dyrt, o-ja, men inte ovanligt dyrt. Ett hus som många idag köper (lånar till) för två bättre, men inte extraordinära löner. Jag är snäll och stipulerar en kontantinsats som tar ner lånet till runt 5,3. Genom mäklaren kommer man direkt till bankernas bolånekalkyler. Jag kikar vidare på SEBs kalkyl, en av de största bankaktörerna i Sverige.

Månadsutgift på 26 676 tkr efter skattereduktion. Det som intresserar mig här är amorteringstiden. SEB har som förvalt alternativ satt 50 år. 50. femtio. Köper du hus som snittköparen, runt 30 år gammal är du 80 år när det är slutbetalt. Är du man är du statistiskt sett redan död. Ett sådant här hus köper man nog snarare när man klättrat lite på karriärstegen, säg 40 år gammal. Då är du 90. Vad händer om du lägger upp amorteringstiden på det klassiska, 30 år?

Med 30 års amorteringstid är kostnaden 32 559 kr i månaden. 5883 kr mer i månaden, visserligen en summa det med. Men nu är allt betalt innan pensionen för 30 åringen och 5 år efter för 40 åringen. Och de lever till och med. Men framförallt slipper de bägge betala 26 676 kronor i månad i de sista 20 åren av det första exemplet. Det blir lite pengar där. Med ränta och avgifter som trillar ner i bankens fickor i 20 år till.

Se, titta, fundera och räkna, tala gärna med banken men tänk på att det är vinstdrivande företag, inte statliga myndigheter eller välgörenhetsorganisationer. Och banken vill gärna ha dig som kund, och gärna så länge som möjligt. Du står för notan.

Guldfeber II

Så har en mini-bomb briserat och stökat till det för alla bloggare med guldfeber. (Ett ämne jag skrivit om tidigare) Det har visat sig att en ofta refererad websajt har drivits som ett  led i ett bedrägeri. Sajten utger sig för att vara informationsplats åt organisationen "National Inflation Association", även den konstruerad som en del av bedrägeriet. (jag länkar inte till denna bluffsida)

"NIA",- "National Inflation Association", har propagerat för köp av guld och köp av aktier i företag i guldbranchen och har försett mängder med bloggare med amunition i form av argumentation och presentationsmaterial. Aningslöst har skribenter inte bara köpt all information utan även sålt på sina läsare den.
Spaltmeter har skrivits med denna bluffsajts information som bas.

När nu bluff-guld-bomben briserat kan anhängarna inte heller erkänna sina misstag utan hävdar att även om organisationen, personerna bakom samt websajten var ett rent bedrägeri så var (och är)  informationen som där presenterats helt korrekt och höjd bortom rimligt tvivel.  Detta trots att det är kända bedragare som ligger bakom den.

Att känna sig bortgjord efter att ha gjort ett misstag och känna sig korkad när man gått på en bluff är ett mänskligt drag, det erkänner jag. Alla kan bli lurade av en skicklig bluff då och då, bedragare är ett förslaget släkte. Ingen skam över den bedragne här.

Men; att efter bluffen avslöjats fortsätta att låtsas som man inte begått ett fel utan fortsätta sälja på sina läsare "NIA"s information, det är rent ut sagt förkastligt och bedrägligt.  Här ska man defenitivt ta sitt ansvar och göra avbön, för sin egen och sina medmänniskors skull, bluffen skall icke hållas rullande.

Mitt hem, min borg

Många diskuterar boendet som en form av sparande eller till och med jämför det med ett form av sparande. Bloggen Cornucopia? har gjort en intressant jämförelse, ingen liknelse i övrigt. Att köpa ett boende är oftast en av de absolut största inköp man gör som privatperson. Om man sedan ser det som ett rent köp eller investering spelar så långt ingen roll för det faktum att man också får någonstans att bo.

Boendets fysiska aspekter bortsett finns det en stor grupp som ser sitt boende som först och främst en investering, man tar helt enkelt för givet att man också bor i investeringen. (i detta resonmang bortser jag från köp av boende för uthyrning).


Ska man då amortera eller vänta ut inflationen och dess urholkande kraft på bolånet? Eller rent av istället spara/pensionsspara istället? Det är beslut kopplade till en ekonomisk investering mer än att sitta tryggt i sitt boende. En bostadsrätt kan du alltid bli utkastad ifrån, beroende på om du missköter dina åtagande gentemot föreningen, som strikt talat är den som äger din lägenhet. Men det jag främst ska fokusera på här är ett faktum som många inte tänker på och som är sorgligt undanskymt i debatten, och det är frågan om hur säkert du sitter i ditt boende?

Blir du utmätt för dina skulder, går du i personlig konkurs, eller banken bara vill kräva in sina huslån snabbt och på en gång, vilket många drabbades av under 90-talets bankkris (Sparbanken/Swedbank, den trygga banken, var en av de största syndarna), sitter du inte längre så säkert i ditt boende.Så länge det är belånat det vill säga. Banken som har lånat dig pengar till boendet har då också en pant i huset, och den panten kan banken alltid kräva ut. Kan du inte betala hela lånet, motsvarande panten, på en gång kan banken direkt få huset tvångsauktionerat. De undantag som finns i Utsökningsbalken för att skydda ditt boende skyddar då absolut ingenting.

Har du däremot amorterat och har ett helt obelånat hus kan du inte kastas ut, lagen skyddar ditt boende. Vilket den inte gör för till exempel obelånade bostadsrätter (om de är värde mer än 50 000 kr). Du kan helt enkelt inte bli vräkt från, få ditt hus tvångsförsålt eller bli utkastad. Inte ens om du blir utmätt för i övrigt gigantiska skulder som inte är kopplade till huset. Och det oavsett om du bor i sommartorp eller lyxkåk på gräddhyllan.

Att det sedan kan vara svårt att betala av hela huslånet är en annan femma, men det går, och med tiden på din sida är det absolut ingen omöjlighet. För inte så länge sedan var en 30 årig amorteringsperiod det standard, innan de amorteringsfria lånen dök upp. Med lite långsiktighet sitter du i bästa fall tryggt i obelånat hus när du är pensionär.

För att sammanfatta, ett obelånat hus sitter du säkert i. Ingen bank eller långivare kan köra dig på porten.
Mitt hem, min borg.